Om du hade haft en villa med en trädgård då hade du antagligen sett till att den hölls ren från skräp och annat ovälkommet?
När jag går ut med mina barn och ser skräp på marken så säger jag åt dem att plocka upp det samt kasta det. I början frågade de mig alltid varför de skulle plocka upp något som någon annan slängt där? Jo, för att det ligger i vår trädgård, svarade jag. Mina barn är inte alls perfekta. Även de har säkerligen kastat något på marken för att sedan lämna det där, men då är det ju min skyldighet som förälder att se till att det inte sker igen och förklara varför det är fel.
Barn gör som du gör inte som du säger.
För det är ju just så det är, vi har ingen villa med en privat trädgård utan vi delar vår trädgård med massa andra människor. Det är på tiden att folk börjar värna om sin/vår trädgård.
När jag går ut så möter jag nästan alltid på någon som vill klaga på något i utemiljön, någon har rivit upp blommorna igen, någon har kastat sopor bakom soprummet… En dörr har blivit klottrad, en ruta har blivit sönderskjuten av en boll… Varför spelar de boll här? Varför matar de fåglarna där? ofta av föräldrar vars barn eller vuxna familjemedlemmar jag sedan ser skräpa ner eller busa själva.
Men, varför blir det såhär?
Jo, för att vi inte värnar om vår egen trädgård. Går jag ut och finner ett gäng barn skräpa ner så plockar jag och mina barn upp skräpet framför dem, först fnissar de och tycker att det är underhållande. Efter ett tag frågar alltid någon varför vi gör det, då svarar jag eller något av mina barn att vi vill väl ha det fint där vi bor, tror du din mamma vill ha skräp i sin trädgård såhär? Då tro det eller ej så brukar skrattet och fnisset avta och man kan nästan se hur de tänker till. De hjälper inte till att plocka upp, utan de går oftast därifrån mumlande.
Men!nästa gång ser jag samma barn slänga sitt skräp i soporna istället för att nonchalant slänga det över sin axel.
Det är en personlig vinst för mig då det är i min trädgård de leker. Det är nämligen så att det i de flesta fall är vi själva eller våra egna barn som stökar ner eller förstör i vårt område.
Hur ska vi ändra på det då? Ska jag gå ut och skälla ut varje person som jag ser gör något olämpligt? Ska jag bli kvarterets surtant som för övrigt busiga barn älskar att trotsa och reta upp? Nej, jag väljer att gå till mig själv. Jag ansvarar över min bit av trädgården, min bit av parkeringen och min bit av huset. Mina barn ska förstå att varje tuggummi de kastar på marken kastar de i deras egen mammas trädgård. Varje soppåse som lämnas utanför soprummet eller osorterad i soprummet står och luktar på deras egen tomt. Det är här vi bor och lever var dag och vi måste börja se alla utrymmen som våra egna inte tro att så fort vi lämnar lägenheten så har vi inget ansvar.
Man kan säga till utan att skälla, föregå med gott exempel ger bättre resultat har jag märkt . Så nu är jag en surtant som agerar i det tysta som man liksom måste lyda även om det känns surt.
Vi alla har ansvar för oss själva och våra barn och det är en bra början att sluta klaga och börja värna, värna om er vår rätt till ett trevligt bostadsområde där alla är involverade.
Drottabladet 
Visst har du rätt! Det är allas vårt ansvar att vår gemensamma trädgård är grann och funktionell.
Men när jag tar upp tetran som tonårsflickan bara släpper ner, så säger hon på frågan om vem som skall plocka upp den (10m till en synlig papperskorg) så säger hon , Ja inte måste du!
Att få alla att förstå, och det är inte bara ungdomar, att vi inte skall skräpa ner.
Men se på Biblioteket hur grupper beter sig! Och kolla huset vid trädgårdslandet!
Varför. Vad gör vi för fel som inte får alla att förstå att det är vårt gemensamma?
Ja, det är verkligen ett stort problem. Både den tråkiga attityden och att man inte alls verkar ta ansvar för sin omgivning. Jag har varit en surtant, satt lappar och gnällt innan, men nu har jag förstått att det spelar ingen roll hur mycket jag står och predikar utan man måste komma till grunden med problemet. Det är inte alls så lätt att få andra att lyssna så jag har valt att gå en annan väg nu. Jag lär de mina och hoppas att det kan påverka andra. Sen kommer dessa frågor upp på Café Välkommen då och då och där känner jag verkligen att vi kan komma med konkreta förslag hur vi ska komma med bukt med dessa problem. Jag kommer att arbeta mycket för just vårt områdes skick samt språket bland våra barn och ungdomar, som är en helt annan historia 😉
Halkade in här av en slump. Tror du har helt rätt Susanne. Genom vårat sätt att vara leder vi andra. Tack för din text.