Ett fantastiskt framförande av en mycket modig man. Att stå inför en publik och berätta om sin galenskap, sin psykiska ohälsa – eller som man också skulle kunna säga, sitt mentala sammanbrott.
Att öppet berätta om vägen från att vara ”normal” – om det nu finns något sådant som normal – via extrem maniskhet, gränsande till storhetsvansinne, till djupaste depression. Och så upp igen. Till livet.
Det var inte lätt. Och att använda ordet ”lätt” här är egentligen helt fel. Det finns nog inget ord i svenska språket, som helt kan beskriva den inre värld han levde i under den tiden.
Men nu står han här, denne språkligt skicklige man. Han håller föreläsningar om psykisk ohälsa, skriver och inom kort publiceras hans bok. Boken om hans väg genom helvetet.
Detta är mod. Och styrka. Att stå här och berätta allt. Att blotta sitt inre, det som han blivit lärd var en oacceptabel svaghet. Berätta om nederlag och självmordstankar. Om hur man kan förstöra sitt liv. Förstöra allt. Förlora allt.
Och sen komma tillbaka.
Han visar ett mod och en styrka som förmodligen inte hade utvecklats utan galenskapen.
Som han själv kallar det.
Drottabladet 